MC-knuttar
Läste precis en söt historia hos Emma där hon berättade om en MC-knutte som kom till hennes jobb. Det påminde mig om en historia jag har varit med om.
Jag var ute och körde bil i en mindre stad. Plötsligt stendog bilen, naturligtvis på ett vansinnigt dumt ställe. Jag kunde inte stå mer i vägen. Vad skulle jag göra? Att sitta kvar i bilen ser inte särskilt proffigt ut. Alltså öppnade jag motorhuven och tittade självsäkert och mycket kunnit ner i motorrummet. Inte för att jag kunde se något men ändå.
Då kommer två motorcyklar brummandes fram till mig och två hotfulla knuttar hoppar av (Jag tyckte att de såg väldigt skräckinjagande ut med svarta läderkläder, svarta solglasögon, stora skägg och stor kroppshydda)
- Nu är min sista stund kommen, tänkte jag. Bara jag kommer levandes ur det här.
Men döm om min förvåning! De var två supertrevlig killar som verkligen gjorde allt för att försöka hitta felet på bilen. De kollade överallt och hade flera mer eller mindre intelligenta förslag på vad som kunde orsaka motorhaveriet. När de inte lyckades få igång bilden hjälpte de mig att putta undan den så att den inte stod i vägen. Sedan undrade som oroligt hur jag skulle ta mig hem, men då var maken redan på väg så det skulle inte bli några problem.
Summan av kardemumman: Döm aldrig människan från deras yttre utan från deras hjärta!
Jag var ute och körde bil i en mindre stad. Plötsligt stendog bilen, naturligtvis på ett vansinnigt dumt ställe. Jag kunde inte stå mer i vägen. Vad skulle jag göra? Att sitta kvar i bilen ser inte särskilt proffigt ut. Alltså öppnade jag motorhuven och tittade självsäkert och mycket kunnit ner i motorrummet. Inte för att jag kunde se något men ändå.
Då kommer två motorcyklar brummandes fram till mig och två hotfulla knuttar hoppar av (Jag tyckte att de såg väldigt skräckinjagande ut med svarta läderkläder, svarta solglasögon, stora skägg och stor kroppshydda)
- Nu är min sista stund kommen, tänkte jag. Bara jag kommer levandes ur det här.
Men döm om min förvåning! De var två supertrevlig killar som verkligen gjorde allt för att försöka hitta felet på bilen. De kollade överallt och hade flera mer eller mindre intelligenta förslag på vad som kunde orsaka motorhaveriet. När de inte lyckades få igång bilden hjälpte de mig att putta undan den så att den inte stod i vägen. Sedan undrade som oroligt hur jag skulle ta mig hem, men då var maken redan på väg så det skulle inte bli några problem.
Summan av kardemumman: Döm aldrig människan från deras yttre utan från deras hjärta!
Kommentarer
Postat av: Emma
Japp! Håller med.
Postat av: Junitjej
Ja, ibland är man alldeles för snabb med att döma människor utifrån hur de ser ut.
Postat av: Nergårds-Emma
Jag förstår att du blev rädd. Jag hade blivit rädd hur de än såg ut :-) Men de flesta människor är ju schyssta.
Trackback