Dietistbesök.
Jag stålsatte mig: Hur många kilo? Svaret: 2 hg.
Den viktnedgången kan jag skylla på hennes magknip hon hade för en vecka sedan.
Sedan fick vi gå in i hennes rum och där fick maken och jag bassning. Äter de verkligen som de ska? Hur är de fysiskt? Den senare frågan kunde räcka med att hon bara tittade på våra vilda tjejer som slog kullerbyttor, rotade fram alla leksaker och dansade för att hon skulle se svaret.
Nu ska vi föra matdagbok i fyra dagar. Varendaste lite smula de stoppar i sig ska vägas, mätas och bokföras.
När jag berättade detta på skolan skrattade de och sade att de ALDRIG hade upplevt att Stora A hade ätit små portioner. Hon äter långsamt men aldrig lite! Det värmde skönt i mitt mammahjärta. Det kändes som om de stod på min sida. Ringde även min mamma som peppade mig.
I snart 8 år, ända sedan Stora A föddes har varje måltid, varje dag varit en källa för oro och trugning.
I vårt avlånga land är inte bäst, bäst utan här är lagom bäst. Barn ska inte vara för korta och inte fär långa, varken för tjocka eller för smala utan LAGOM. Att de sedan skuttar omkring, skrattar och skojar och att det hänger med intellektuellt, det är en annan femma........Bara de är lagom långa och lagom tjocka.....
Självklart får du gästblogga hos mig! Skicka i ett mail det du vill ska publiceras på min blogg. Bifoga även eventuella bilder. Det som du har skrivit i detta inlägg vore t.ex. ett bra ämne.
Snacka om att skuldbelägga föräldrarna!
Vissa barn är ju smalare än andra, ibland kan det räcka med att bara titta på föräldrarna hur de var som barn.
Är det på andra hållet så tycker de att det också är tokigt. Det är som du säger; det är bara lagom som löper okommenterat.
Ha en riktigt bra helg!
Är det så bra att inpränta i småbarn att man måste tänka på vad man äter? Eller hur mycket men äter? Lilla A och Stora A är ju friska och pigga, glada tjejer. Jag vet att jag hade svårt att äta när jag var liten, men jag växte ändå och blev LAGOM stor. Jag tycker att det är hysteri.
Dom är fina precis som dom är. Dom är LAGOM.
TÄVLING HOS MIG!
Jag lider med er. Hela min barndom präglades av precis det där. Jag var alltid för smal och åt inte tillräckligt. Men man klarar sig ändå, jag är fullt frisk och normalviktig idag.
Oroa dig inte, det ordnar sig nog. Vi tillsätter grädde och extra olja i all mat vi ger våra två yngsta barn. Den minsta är väldigt aktiv och därför kvittar det hur mycket mat han än äter - han är smal ändå.
Kram!
TACK alla ni för kommentarerna.